I ALLAHS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
Imâm Ibn Kathîr
Följande text är ett utdrag ur boken The Signs Before the Day of Judgement, publicerad av Dar Al Taqwa Ltd. London. 1992. ISBN: 1 870582 039.
Ibn Kathîr var en lärd man inom många olika islamiska lärdomsgrenar. Han är mest känd som korantolkare (mufassir), men även som historiker och återberättare av Profetens traditioner. Han innehar tre ärorika titlar;
(1) al-Imâm – ledaren
(2) al-Hâfiz – bevararen av den profetiska traditionen
(3) ‘Imâd ad-Dîn – religionens pelare.
Titlar som al-Qurayshî, ad-Dimashqî och ash-Shâfi‘î brukar ibland tilläggas i slutet av hans namn. Den första titeln visar hans mekanska rötter, den andra indikerar den stad (Damaskus) där han spenderade största delen av sitt liv, medan den tredje upplyser om vilken lagskola han följde.
Hans fullständiga namn var Ismâ‘îl Abû’l-Fadl ‘Umar Ibn Kathîr. Han föddes i byn al-Mudjaddal som ligger öster om Basra, d.v.s. i provinsen av Damaskus (Syrien). Det finns olika åsikter om det exakta årtalet för hans födelse. Åsikterna sträcker sig från allt mellan 698 H. och 702 H. (1296-1300 e.Kr.). Ibn Kathîr minns sin far som tros ha gått bort 703 H. Några år efter sin fars bortgång, d.v.s. vid sju eller åtta års ålder, flyttade han till Damaskus.
Damaskus var under den tiden en högborg för ortodox islam, ett hem för många lärda och en möjlighetens stad för att studera de olika islamiska lärdomsgrenarna på en högre akademisk nivå. Ibn Kathîr utnyttjade detta och arbetsmiljön hjälpte honom att utveckla sina kunskaper.
Han inledde sina studier i den islamiska rättsvetenskapen (fiqh) hos Burhân ad-Dîn al-Fazariyyah och hos Kamâl ad-Dîn ibn Qâdî. Sedan gifte han in sig i Abû’l Hadjdjâdj al-Mâzîs familj som lärde ut ahâdîth (Profetens traditioner) till honom.
Från sin mest välkända lärare, Taqî ad-Dîn Ibn Taymiyyah, lärde han sig många ahâdîth och påverkades även av dennes juridiska utlåtanden. Ibn Taymiyyah dog när Ibn Kathîr var 28 år gammal, och denne fick därmed bevittna 10 år av den framstående juristens liv som var fyllt med oregelbundna förföljelser.
Efter Ibn Taymiyyahs död började Ibn Kathîrs eget goda anseende att växa. På grund av sitt goda minne av ahâdîth samt sin förmåga att med relevanta detaljer förtydliga dem blev han snart den mest högaktade lärde i hela regionen.
Den ärofyllda titeln al-Hâfiz ges endast till de lärde som har memorerat en hadîths (singularis av ahâdîth) text, dess återberättare samt den relevanta informationen som ger en fullständig förståelse (dirâyah) av hadîthen. Detta hade Ibn Kathîr uppnått vid en tidig ålder. En av hans studenter, al-Hâfiz ibn Hidjdjî, har sagt: ”Han har memorerat flest ahâdîth av de återberättare jag någonsin har träffat.”
Den omfattande tradition som omgav Ibn Kathîr var en källa till hans många verk. De innefattade verk om den islamiska rättsvetenskapen (fiqh), historia och studiet av hadîth. Hans välkända kommentar av Koranen, Tafsîr al-Qur’ân al-‘Azîm, är bland de mest auktoritativa exegeser som finns. I förordet till detta verk förklarar han sitt upplägg och lägger fram en metodik som skulle komma att följas av alla seriösa korantolkare. Han försvarade dessutom exegetikens integritet. Han gick bort torsdagen den 26:e Sha‘bân 774 H. (1373 e.Kr.) och begravdes på Sûfiyyah-gravplatsen vid sidan om sin lärare Ibn Taymiyyah.
