Principer bakom Gudsåminnelser (adhkâr) och åkallan (du’â).
Av Sh. Bakr Abu Zayd
Översatt från engelska till svenska av Bilal.se
En grundläggande princip bakom Gudsåminnelser (adhkâr, sing. dhikr) och åkallan (du’â) är att de är av två slag:
1 – Åminnelser (adhkâr) som återgetts i Koranen och i profetens föredöme (sunnah) – må Guds frid och välsignelser vara över honom – som skall reciteras vid en speciell tid, på en speciell plats eller i särskilda omständigheter. Detta slag bör reciteras så som det föreskrivits vid dess korrekta tid eller i dess korrekta omständigheter och rätta plats, med dess korrekta ord och rörelser, utan att man lägger till eller drar ifrån någonting.
2 – All åminnelse (dhikr) och all åkallan (du’â) som generellt sett inte är förbundet med några särskilda tider eller platser. Dessa kan delas in i två kategorier:
(i) De som återberättades från profeten – må Guds frid och välsignelser vara över honom. Dessa bör reciteras med de ord som han använde. Dessa skall inte förbindas med någon särskild tid eller plats, och de skall inte ges något specifikt antal gånger att reciteras.
(ii) De som inte återberättats från profeten – må Guds frid och välsignelser vara över honom – utan snarare kommer man själv på dem, eller att de återberättats från de tidiga muslimernas första tre generationer (salaf). Det är tillåtet att säga sådana ord under förutsättning att fem villkor tillmötesgås:
1) Man bör välja de bästa och de tydligaste orden, för man samtalar med sin Herre och Gud;
2) Orden bör vara i lämplig ton;
3) Åkallan (du’â) skall inte omfatta någonting som är förbjudet i islam. Den skall med andra ord inte omfatta att man söker hjälp från någonting annat än Gud, eller liknande;
4) De skall vara av den allmänna sortens åminnelser (dhikr) och åkallanden (du’â), och skall inte kopplas samman med någon specifik tid, plats eller omständighet;
5) De bör inte anammas som en regelbunden vana.
Källa:
Sh. Abu Bakr Zayd, Tashîh al-Du'â', okänt förlag.
