Ondskans problem och Guds existens

Ca 300 år före vår tideräkning frågade sig den grekiska filosofen Epikuros om det så kallade ”ondskans problem”. Precis som många andra samtida förkastade han idén om en gud som styrde och som intresserade sig för människornas liv.

Epikuros trodde på gudar och var ingen ateist, men trodde inte att gudarna intresserade sig för mänskliga angelägenheter. Han argumenterade därför,

Vill Gud förebygga ondska, men kan inte? Då är han inte allsmäktig. Kan han, men vill inte? Då är han illvillig. Både kan och vill han? Hur kan det i så fall finnas ondska? [1]

Detta argument använder sig många ateister av som vill mena att om en Allsmäktig och Allgod Gud existerar, hur kan då denna Gud tillåta lidande och ondska på jorden?

Denna fråga är irrelevant från ett islamiskt perspektiv eftersom Gud inte endast är al-Wadood (Den Kärleksfulle) eller al-Barr (Den Generöse) eller al-Jawwad (Den som ger gott). Perspektivet att Gud är endast kärleksfull är ett problem för kristna och andra som pratar om Gud på ett så pass begränsat sätt.

Islam säger att, förutom de ovanstående namnen och attributen, är Gud också al-Adl (Den Rättvise), al-Hakim (den Allvise) och al-Alim (den Allsvetande). Dessa attribut antyder att syftet bakom allt som sker inte alltid kommer till människans vetskap. Gud är inte endast ett namn eller påvisar inte bara ett attribut, utan för muslimer är Gud alla namn och attribut samtidigt.[2]

Om Gud endast hade varit God då hade denna frågeställning omfattat Islam – men när attribut och namn som de ovanstående också förklarar Gud så försvinner frågeställningens legitimitet. [3]

Saker som vi uppfattar som ”onda” eller ”orättvisa” behöver inte nödvändigtvis vara det. Enligt Islam kan dessa saker vara ett straff på grund av vårt beteende eller handlingar. Men det kan också vara så att syftet bakom det som händer är både positivt och bortom människans förståelse.

I Koranen finns det ett utmärkt exempel på att visdomen bakom händelser inte alltid är så uppenbara som människan i sin övertygelse tror. I kapitel 18, Surah al-Kahf vers 60 och framåt, står det om Profeten Moses och Khidr [4] (frid vare med dem båda) och om hur de stötte på saker som för den av dem som inte visste visdomen bakom såg ut som en ond händelse.

Epikuros’ frågeställning är också problematisk utifrån definitionsperspektiv. För när människor säger ”god” är det i egenskap av den erfarenhet vi har av verkligheten. Hur vet vi utifrån ett objektivt perspektiv vad detta innebär? Vad är ”gott”? Människor sinsemellan definierar också detta olika.

Och även när vi är överens om vad som är ”ont” och ”gott” så är det enligt islamisk teologi människans fria val att välja mellan gott och ont. Det är fullt möjligt, med den fria viljan som Gud har gett oss, att välja onda alternativ framför goda. Enligt Islam testas människor ständigt och genom hela livet. [5]

Frågan är också en post-fråga till frågan om Guds Existens. Den uppfattade förkunskapen om att Gud inte existerar banar väg för frågan. Det är endast efter att man har etablerat tron på Gud som kan diskutera hur Gud förhåller Sig till vår perception av verkligheten.

För en muslim kan frågeställningen verka arrogant, för man ifrågasätter och bedömer hur man tycker att Gud ska styra den värld som Gud Själv skapade.

Så enligt Islam är inte frågan om ondska ett problem. Lidande och annat som anses vara ont kan uppkomma av människans egna handlingar eller på grund av synder (det ”onda” kan vara ett straff). Det kan också vara en visdom bakom händelsen som inte är uppenbar för människan eller som människan aldrig får vetskap om.

[1] Stokes (2007), sid 29

[2] För mer information om Guds Namn och Attribut enligt Islam, se Islam.Se

[3] Hamza Tzortzis’ artikel ”A Response to The Problem of Evil” besvarar detta argument utmärkt. Han utvecklar också argumenten ytterligare.

[4] al-Khidr (frid vare med honom) är enligt vissa muslimska lärda som Shanqeeti och Munajjid en profet. Andra säger att han var en man som Gud hade skänkt kunskap och hade inget speciellt uppdrag som profet.

[5] Koranen, kapitel 67, vers 2 (Surah al-Mulk)

Källa: https://existerar.wordpress.com/