I ALLAHS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
Kvinnorna kring Jesus – över honom vare Guds frid – täckte sig själva enligt det sätt som kvinnorna kring de tidigare profeterna täckte sig. Deras kläder som var löst åtsittande täckte hela deras kroppar. De använde sig dessutom av slöjor som täckte deras hår. I Första Moseboken 24:64-65 står det att läsa: ”Och när Rebecka fick se Isak satt hon av och frågade tjänaren: ’Vem är den där mannen som kommer emot oss över fälten?’ Tjänaren svarade: ’Det är min husbonde.’ Då dolde hon sig i sin slöja.” Paulus skrev i Första Korinthierbrevet 11:5-6: ”Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad.” Vissa människor vill dock argumentera och hävda att den tidens rådande sed och bruk var att vara heltäckt. Emellertid är så inte fallet. I både det Romerska riket och i det antika Grekland, vars kulturer dominerade regionen, var den allmänt rådande klädstilen ganska kort och dolde inte armar, ben och bröst. Endast religiösa kvinnor i Palestina som följde judisk tradition bar heltäckande klädsel.
Enligt Rabin Menachem M. Brayer (professor i biblisk litteratur vid Yeshiva universitet) var det brukligt för judiska kvinnor som gick ut i det offentliga att bära huvudduk som i vissa fall även täckte hela ansiktet med undantag för ett öga. Han konstaterar vidare att: ”…om en judisk kvinna under den tannaitiska perioden inte täckte sitt huvud ansågs det vara en skymf mot hennes egen anständighet. Om hon visade sig barhuvad kunde hon få böter för denna förseelse på upp till fyra hundra zuzim.”
Den tidige och kände kristne teologen St. Tertullian (d. 220 e.kr) skrev i sin kända essä Beslöjandet av jungfruar: ”Unga kvinnor ni bär era slöjor ute på gatorna, därför borde ni också bära dem i kyrkan. Ni bär dem när ni är kring främlingar, bär dem då också bland era bröder…” Än idag finns där en lag, bland de kanoniska lagarna i den katolska kyrkan, som kräver att kvinnor täcker sina huvuden i kyrkan. Kristna samfund som exempelvis amish och mennoniter (1) låter än idag sina kvinnor täcka sig.
De troende kvinnorna anbefalls, i Koranens 24:e kapitel (an-Nûr) vers 31, att täcka sin skönhet och bära slöja över sina huvuden och bröst:
”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen.” (an-Nûr, 24:31)
I sura al-Ahzâb (33) vers 59 ges anledningen till varför troende kvinnor bör bära slöja. Allah klargör att slöjan låter de troende kvinnorna kännas igen i samhället och förser dem därmed med ett skydd från tänkbara hot.
(1) Rörelsen har fått sitt namn från sin mest kände ledare Menno Simons (1496-1561), en katolsk präst som lät sig döpas på nytt. De utmärks för att vara strängt konservativa och bokstavstrogna. 1994 fanns det ca 1 miljon döpta mennoniter i ungefär sextio länder, dock inte i Sverige. Mennoniterna är kända för sina humanitära insatser, särskilt under och efter andra världskriget. (Källa: Nationalencyklopedin på Internet, 2004-07-02.)
