Vad Muslimer Tror

Islams grundläggande budskap är enkel: Att endast dyrka Gud (Allah). I Koranen (Islams uppenbarade skrift) står det:

”SÄG: Han är Gud – En, Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror. Han har inte avlat och inte blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom”. [Koranen 112:1-4]

Den första delen av den muslimska trosbekännelsen utgör grunden för Gudskonceptet i Islam. Muslimer vittnar att: ”Det finns ingen gudom värd att dyrkas utom Allah”. Konceptet av gudom är strikt monoteistiskt och unitaristisk. Gud ensam har absolut befinnande, helt oberoende och helt självförsörjande. Allt som existerar och någonsin kunnat existera gör det med Hans vilja. Han har ingen ´partner´ varken i skapandet av universum eller att upprätthålla den.  Han är inte endast den ’första orsaken’ men också den ultimata, den enda orsaken och Han själv är självexisterande. [1]

Den andra delen av trosbekännelsen är: ”Muhammad (frid vare med honom) är det sista sändebudet”.

Muslimer värderar högt alla tidigare profeter och sändebud, som inkluderar Adam, Noa, Abraham, Jakob, Isaak, Ismael, Moses, David, Solomon, Jesus och många andra (frid vare med de alla); som alla underkastade sig och överlämnade sig själva till den enda Guden som skapade dem, och valde de för att vara budbärarna för Hans budskap. Som det står i Koranen:

”Säg; Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för [de andra] profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja.” [Koranen 2:136]

Muhammad, det sista sändebudet

Den sista och slutgiltiga profeten av en lång kedja med profeter och sändebud var profeten Muhammad (frid vare med honom). Han sändes till länderna i Arabien och därmed talade arabiska. Muhammad (frid vare med honom) sändes för att åter bekräfta budskapet som alla tidigare profeter och sändebud sändes med: d.v.s. kallandet till dyrkandet av endast en Gud.

Michael Hart skriver i sin bok The 100: a ranking of the most influential people in history: ”Mitt val av Muhammad för att leda listan över världens mest inflytelserika personer kanske förvånar en del läsare och ifrågasätts av andra, men han var den enda mannen i historien som var ytterst framgångsrik på både religiösa och sekulära nivåer. Trots av enkelt ursprung har Muhammad grundat och förkunnat en av världens stora religioner, och blev en oerhört effektiv politisk ledare. Idag, tretton århundraden efter hans död, är hans inflytelse fortfarande mäktig och genomträngande”.

Profeten Muhammad (frid vare med honom) som en förgrundsfigur är universellt inte bara på grund av hans budskap av jämställdhet, men på grund av hans altruistiska karaktär. Han hjälpte konstant de fattiga och alla som behövde en hjälpande hand. Hans läror gäller för alla tider, för personer från alla delar av världen, vare sig de är rika eller fattiga. Bland hans många visa läror var: ”Förringa inte gärningar av vänlighet, inte ens de minsta av dem, även om det inte vore mer än att hälsa på din bror med ett leende”.

Följande berättelse visar profetens altruism.  En gammal kvinna hade för vana att kasta skräp på profeten Muhammad varje gång han gick förbi hennes hus. När den gamla kvinnan kastade skräp på honom, gick han alltid förbi tyst utan att visa någon ilska eller irritation, trots att detta skedde regelbundet.

En dag när profeten passerade förbi kvinnans hus, så var inte kvinnan där för att kasta skräp. Profeten bad om tillstånd för att besöka kvinnan. Han hittade henne sjuk. Hon trodde att han hade kommit för att hämnas på henne medan hon inte kunde försvara sig själv, men Profeten försäkrade henne att han endast hade kommit för att träffa henne och se efter hennes behov, då det var Guds order att en Muslim ska besöka de sjuka och hjälpa de, om deras hjälp är behövd.

Den gamla kvinnan var otroligt rörd av denna vänlighet och kärlek från Profeten, vilket gjorde så att hon förstod att han sannerligen var Guds profet och att Islam var den sanna religionen. Hon omfamnade därför islam.

På detta sätt (innan Profeten dog 63 år gammal) omfamnade de flesta människor i Arabien Islams budskap, och på mindre än ett sekel hade budskapet spridit sig till Spanien i väst och så långt österut som Kina.

Det Islamiska perspektivet är att “budskapet” som förmedlades av profeten Muhammad (frid vare med honom) inte var en helt ny religion, utan en korrigering av de förfalskningar och förvanskningar som hade ägt rum och på samma gång, en kompromisslös hävdande av den rena läran om den ende Guden.

Koranen

Så som profeterna Moses, Jesus och David (frid vare med de) fick böcker av uppenbarelser (Gamla och Nya testamentet och psalmer; vilka alla Muslimer erkänner) så var det också med profeten Muhammad (frid vare med honom). Budskapet som förmedlades av Profeten Muhammad (frid vare med honom) befästes genom succesiva uppenbarelser som gemensamt kallas för Koranen. Koranen innehåller vägledning för hela mänskligheten och existerar i exakt samma form idag som den gjorde när den uppenbarades 1400 år sedan.

”Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.” [Koranen 49:13]

Vägledningen som finns I Koranen möjliggör för oss alla att leva ett liv som Gud älskar och är nöjd med. Som Skaparen så känner Gud oss bäst och är därför bäst lämpad till att leda oss till hur man ”fungerar optimalt”. Låt oss säga att du köpt en iPhone. Skulle du ha läst en bruksanvisning framställd av Sony Ericsson om du fick problem med telefonen? Självklart inte. Skälet är ganska enkelt; det företag som producerar telefonen känner sin produkt ut och in och är bäst lämpad att skriva en bruksanvisning för sina användare.

Samma sak gäller för oss. Gud skapade oss och därmed känner oss bättre än vad vi tror att vi känner oss själva. Koranen är därför en handbok från Skaparen till Skapelsen. Allah säger:

”Denna [Skrift] öppnar era ögon [för sanningen] och är en vägledning och en nåd för dem som har inre visshet”.[Koranen 45:20]

Och i en annan vers:

”MÄNNISKOR! Ni har nu fått ta emot förmaningar och varningar från er Herre och en läkedom mot det [onda] som bor i människors bröst, och vägledning och nåd för dem som tror.” [Koranen 10:57]

Muslimen

En Muslim har två mycket speciella relationer:

1. En relation med sin Skapare. Detta stärker huvudsakligen ens tro och möjliggör för en att komma närmare Allah genom att utföra handlingar av dyrkan.
2. En relation med samhället inom vilket han/hon är bosatt. Muslimer har ett ansvar att upprätthålla grundläggande moraliska värderingar som att påbjuda gott, förbjuda ont, påbjuda rättvisa, uppfylla förtroenden, vara vänliga mot grannar, hjälpa sämre ställda osv. Det finns ett stort antal koraniska verser som uppmanar till detta som till exempel:

”Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger [av] det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som med tålamod bär lidande och motgång och som håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud.” [Koranen 2:177]

”GUD befaller er att till den rättmätige ägaren återlämna det som ni fått er anförtrott och att, när ni dömer mellan människor, döma rättvist. Gott, ja, förträffligt är det som Gud förmanar er till. Gud hör allt, ser allt.” [Koranen 4:58]

”GUD befaller att rätt och rättvisa skall råda [människor emellan och befaller dem] att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.”  [Koranen 16:90]

Trosartiklarna & De Fem Pelarna i Islam

Förutom att tro på en Gud, tron på alla tidigare profeter och budbärare och de uppenbarade skrifterna, så tror muslimer även på existensen av änglar (till exempel ärkeängeln Gabriel som är ansvarig för att förmedla uppenbarelser) och en slutlig räkenskapens dag (d.v.s. domedagen) då varje individ kommer att ställas till svars för sina handlingar. Deras gärningar kommer att bedömas av Allah och de kommer att följaktligen hamna i paradiset eller helvetet. Allah är rättvis och belönar och straffar rättvist, och en av Hans storsinta egenskaper är att Han är Den Mest Barmhärtige av dem som visar barmhärtighet. Muslimer tror också på det gudomliga dekret eller predestination, d.v.s. att allt gott och ont har proportioner och att Allah har full kännedom om alla ting. Men varje individ har fri vilja inom sin ansvarsram och ingen är predestinerad mot sin vilja, och därför kan alla därmed göra val i livet.

Förutom ovanstående sex grundsatser för tro, finns det fem grundläggande arbetsuppgifter som en muslim villigt praktiserar, kända som de Islams Fem Pelare. Allah säger i Koranen:

”DENNA Skrift – här råder inget tvivel – är en vägledning för dem som fruktar Gud och ständigt har Honom för ögonen, dem som tror på [existensen av] det som är dolt för människor, dem som förrättar bönen och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning, och dem som tror på det som har uppenbarats för dig och på det som har uppenbarats före din tid och som har förvissningen att det eviga livet [väntar]. Det är de som följer Guds vägledning – dem skall det gå väl i händer.” [Koranen 2:2-5]

Praktiserande muslimer följer Allahs befallningar för att söka Hans välbehag. Men förutom detta, innehåller befallningarna själva vissa inherenta visdomar. De fem pelarna i islam utgör därmed grunden för ett muslimskt liv.

Den första pelaren som nämndes tidigare är att bevittna att det inte finns någon Gud värd dyrkan utom Allah och att profeten Muhammad (frid vare med honom) är det sista sändebudet- Detta är i själva verket Islams kärna.

Den andra pelaren är att etablera de fem dagliga bönerna. Allah säger:

“Jag är Gud. Ingen gudom finns utom Jag. Dyrka Mig därför och förrätta bönen för att minnas Mig!” [Koranen 20:14]

Och I en annan vers

”LÄS VAD som har uppenbarats för dig av denna Skrift och förrätta bönen. Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Men först och störst är åkallandet av Guds namn. Och Gud vet vad ni gör. ” [Koranen 29:45]

Bönen är en tid för att stå inför Allah och uttrycka tro, tacka för de välsignelser Gud skänkt oss, liksom att söka vägledning och förlåtelse. Genom bugande och att nedfalla till marken, uttrycker muslimer sin yttersta ödmjukhet inför den Allsmäktige.

Om vi tar en titt på begreppet NLP (Neuro-Linguistic Programming) ser vi att det finns två riktningar mellan våra tankeprocesser (neuro), vår kommunikation (språklig) och vårt beteende (programmering). Om du ändrar en så får det en dominoeffekt på de andra två variablerna. Så om du ändrar ditt beteende för att utföra bönen (som är en fysisk handling samt verbal kommunikation med Allah) kommer det naturligtvis att påverka dina tankeprocesser. Det ökar din tro och inspirerar dig att vilja komma närmare Allah genom att utföra goda gärningar.

Den tredje pelaren är att fasta under månaden Ramadan (den nionde månaden i den islamiska kalendern) från gryning till solnedgång, varje dag. Allah säger:

”TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud.” [Koranen 2:183]

Fastandet möjliggör för en person att utveckla självkontroll och frigör dem till att ägna sin kropp och själ åt dyrkan. Ramadan är också en stor möjlighet att uppskatta de välsignelser som Gud har skänkt oss och ger oss ett smakprov på vad de fattiga och hungriga i världen genomgår ofta på en regelbunden basis.

Den fjärde pelaren är ’allmosa’ eller att ge 2,5% av ens överskotts rikedomar till de ordinerade av Allah att ta emot. En av de viktigaste principerna i Islam är att allt tillhör Gud, och att rikedom därför innehas av människor i förtroende. Ordet allmosa betyder både “rening” och “tillväxt”. Våra ägodelar renas genom att avsätta en del
till de behövande, liksom beskärning av växter, denna skärning balanserar fram och uppmuntrar ny tillväxt. Allah säger:

”Offergåvorna är avsedda enbart för de fattiga och de nödställda och för dem som har hand om insamlandet av dem och för att vinna hjärtan [för tron] och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och [för att lätta] de skuldtyngdas [bördor] och för [kampen för] Guds sak och för vandringsmannen. Detta har Gud föreskrivit; Gud är allvetande, vis.” [Koranen 9:60]

Det aktiva praktiserandet av Zakah visar att kärleken till Allah genom att följa Hans befallningar är större än kärleken för rikedom. Den tjänar också till att hjälpa de fattiga, de i skuld, skyddar nationen samt stärker ens tro.

Den femte pelaren ålagd hos en muslim är att han/hon utför Hajj eller känt inom svenskan som pilgrimsfärden åtminstone en gång i livet om de är ekonomiskt kapabla att göra det.

Allah säger:

”Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Makkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse”. [Koranen 3:96-97]

I genomsnitt deltar cirka två miljoner människor i Hajj varje år och det är ett fantastisk händelse för hela mänskligheten. Det visar enighet, trots mångfald, inskärper en känsla av mänsklighet, och för den enskilde pilgrimen, inspirerar tålamod och tolerans. Resan i sig är helt en andlig, och kan inte jämföras med något annat på jorden.

Även om ordböckerna definierar islam som “den religiösa tro som beaktas av muslimer” är det i själva verket mycket mer än så. Islam är ett sätt att leva, ett helt levnadssystem som genomsyrar varje aspekt av en individs dagliga aktiviteter. Utövandet av Islam är verkligen givande och uppfyllande, och möjliggör för en person att känna ro med sig själv, ens Skapare, ens familj, grannar och samhället i stort. Universum är fylld – som en stor bilderbok – med “tecken” som vittnar om Skaparen och som påminner oss, ifall vi har rena hjärtan och seende ögon, av Guds kraft, Majestät och Hans skönhet.

Allah säger i Koranen säger:

“Himlarna och jorden rymmer helt visst budskap till dem som vill tro. Och i er egen natur och hos alla de djur som Han låter [föröka sig och] spridas [över jordens yta] finns tecken för dem som äger inre visshet. Och i växlingen mellan natt och dag och i det som Gud sänder ned från himlen till livets vidmakthållande och därmed ger nytt liv åt jorden, som varit död, och i vindarnas rörelser – [i alla dessa företeelser] ligger tecken för människor som använder sitt förstånd.” [Koranen 45:3-5]

“Sammanfattningsvis är Islams Gud transcendent, den Allsmäktiga, Allvetande Skaparen och Lagstiftaren, men samtidigt oändligt Barmhärtig, Generös och Förlåtande. Människan, hans skapelse och tjänare, står inför Honom utan mellanhänder eller medlare, utan möter Honom genom bönen under detta korta liv på jorden, och möter honom ansikte mot ansikte i nästa liv. I islam gör Gud inget som en människa och gör inte heller Sig Själv tillgänglig genom idoler eller avbildning; Han är vad Han är, Absolut och Evig, och det är på så sätt som Muslimen dyrkar honom”. [2]

[1] Hassan Gai Eaton – The concept of God in Islam
[2] Ibid

Källa: onereason.se