BERÄTTELSEN OM JAZAN
En gång passerade Abdullâh ibn Mas’ood [må Allâh vara nöjd med honom] förbi ett område i staden Qufa. Där, hade en grupp syndande människor samlats för att ha en fest.
De var försjunkna i att dricka vin. En sångare vid namnet Jazan underhöll dem med sånger. Jazan hade en mycket vacker röst.
När Abdullâh ibn Mas’ood hörde hans röst medan han passerade förbi, sade han i förvåning, ”Så vacker hans röst är. Vad underbart det skulle vara om han hade använt den rösten till att recitera Qur’an!” Efter att han sagt detta, täckte Abdullâh hans huvud med ett tyg och lämnde den platsen.
När Jazan märkte att Abdullâh ibn Mas’odd gå därifrån, frågade han, ”Vem är den där mannen och vad sade han?” Människorna i samlingen sade till honom, ”Han är Abdullâh ibn Mas’ood, en följeslagare till Profeten Muhammad [Sallallahu ’aleihi wa Sallam].
Han sade att din röst är väldigt vacker. Hur underbart det skulle vara om du hade använt din röst för att recitera Koranen!”
Jazan slogs till av hans kommentar. Han kastade iväg hans musikinstrument och sprang till Abdullâh ibn Mas’ood. De båda omfamnade varandra och tårarna svallade över.
Abdullâh ibn Mas’odd sade till honom, ”Varför skulle jag inte älska den som älskar Allâh?” Därefter, ångrade Jazan sig till Allâh och stannade i sällskapet av Abdullah ibn Mas’ood för att lära sig Qur’an och andra lärdomar av Islaam.
Han lärde sig till en sådan nivå att han blev en utav de stora lärda av hans tid.
Tambihul Ghafileen av Shaikh Abul Laith Samarkandi
