Under slaget av Badr, hörde Umair ibn al-Hamam al-Ansari [radiyallahu ‘anhu] Sändebudet [Sallallahu ‘aleihi wa Sallam] säga:
”Personen som krigar mot fienden och inte [vänder sig bort] visar hans rygg, denna individ kommer att inträda Paradiset.”
Umair tuggade på några dadlar, han kastade iväg dem och sade:
”Det är ett långt liv då, om jag äter upp dessa dadlar, de kommer hindra mig från Paradiset.”
Sedan så slogs han mot fienden och blev dödad som martyr. När Sändebudet blev informerad om honom, sade han [Sallallahu ’aleihi wa Sallam],
”Han är nu i Paradiset, njuter utav dess gåvor.”
Amr ibn al-Jamouh [radiyallahu ’anhu] var handikappad. Sändebudet [Sallallahu ’aleihi wa Sallam] sade till honom:
”Oroa dig inte [över Jihâd], du haltar och ingen skuld ligger på dig.” Och Allâh uppenbarade, gällande Jihâd av de som är handikappade:
”…nor any restriction on the lame…” [Surah An-Nur 24:51]
Men allt detta stoppade inte Ibn al-Jamouh att strida för Allâhs Skull. Han sade, ”Jag önskar att inträda Paradiset haltandes,” sedan åkte han och stred tills han dog som martyr.
Ett annat exempel av framstående män är Abû Dujana som gjorde sig själv till en sköld för Sändebudet [Sallallahu ’aleihi wa Sallam] på dagen av Uhud för att skydda honom emot fiendens pilar.
Allâh den Upphöjde säger,
”Bland de troende finns det män som håller fast vid de löften som de har avgett inför Gud; av dem har några fått ge sina liv; andra avvaktar [sin tur] utan att vackla i sin beslutsamhet.” [Al-Ahzab 33:23]
Av Shaykh Abdullah bin Muhammad al-Mu`taz
