Undantag för kvinnor med menstruation eller efterfödelseblödning

  1. Bönen [as-Salat]. Profeten Muhammad må Guds frid vare över honom sa:

”När menstruationen börjar, avstå då från bön.” (1)

  1. Tawaf (Cirkulerande) runt Ka`bah. Profeten Muhammad må Guds frid vare över honom sade:

”Gör allt som en pilgrim [Hajji] gör, men gör inte tawaf runt Helgedomen [Ka`bah] förrän ni är re­nade.” (2)

  1. Fastan [as-Sawm]. Aisha må Gud vara nöjd med henne berättade:

”Då vi [under Profetens livstid] menstruerade an­befalldes vi att ta igen de dagar [av ramadan] som vi inte fastade, men vi anbefalldes inte att ta igen bönen.”(3)

  1. Att sitta i moskén eller på den plats där Eld­bönen förrättas, vilket understöds av följande uttalande [ha­dith]:

”De ogifta jungfrurna, de mogna kvinnorna och de menstruerande skall alla gå ut, men de men­struerande kvinnorna skall hålla sig borta från böneplatsen [musalla].”(4)

  1. Intimt umgänge. Det är förbjudet för den äkta mannen att ha samlag med en menstruerande hustru, liksom det är förbjudet för henne att låta honom ha det. Allah säger:

”Och de frågar dig om [kvinnans] månadsblöd­ning. Säg: ”Detta är ett ömtåligt och smärtsamt tillstånd. Håll er borta från kvinnorna under deras period och kom inte nära dem förrän de är rena [från menstruationen och har gjort ghusl]; men när de har renat sig ta dem då till er, så som Allah harbefallt er. (5)

Ordet al-mahid (المحيض) i versen syftar både på den tid

under vilken menstruationsblodet rinner och den plats från vilken det rinner (dvs. vagina). Profeten Muhammad må Guds frid vare över honom sa:

”Ni kan göra allt med dem [era menstruerande hustrur] förutom att ha samlag. ” (6)

I al-Majmu återger an-Nawawi, Imam ash-Shafi’is utlåtande:

”Den som gör detta har begått en stor synd.” an-Nawawi säger: Våra kollegor [dvs. lärde från shafi’i-skolan] och andra sa: ”Den som säger att samlag med en menstruerande är tillåtet skall betraktas som en icketroende.” Det är tillåtet för den äkta mannen att kyssa sin hustru eller krama henne eller vidröra henne på någon annan del av kroppen, men det är bättre att undvika området mellan naveln och knäna. Aisha må Allah vara nöjd med henne sa:

”Profeten frid vare över honom brukade säga till mig att linda en kjol runt midjan, och han brukade smeka mig under den period då jag menstruerade.” (7)

  1. Recitation av Koranen. Efter att ha bekräftat de lärdes olika åsikter i denna sak skriver Shaikh Mo­hammad Salih al-Uthaimin i sin bok Kvinnans na­turliga blödning: ”För en menstruerande kvinna är det bättre att inte recitera Koranen om det inte finns skäl för att göra det; till exempel måste hon om hon undervisar hjälpa sina elever, eller om en elev skall göra prov på recitation eller memorering av Koranen, etc.”

Däremot är Gudsåminnelse [dhikr], att säga Allahu akbar, subhana Allah, al-hamdulillah, eller att säga bismillah innan man äter, att studera Hadith eller Fiqh, att åkalla Allah [göra du`a] eller säga amin då någon annan gör du`å, att lyssna på Koranen, och liknande inte förbjudet:

”Profeten Muhammad må Guds frid vare över honom brukade vila sig och recitera Koranen i Aishas bostad då hon menstruerade. ”(8)

Några förhållningsregler för kvinnor som menstrue­rar eller har efterfödelseblödningar.

  • Då en menstruerande kvinnas blödningar upp­hör är hon ålagd att tvätta sig [göra ghusl]. Till Fatima bint Abi Hubaish sa Profeten frid vare över honom följande:

”Avstå från bönen då menstruationen börjar, och gör ghusl och förrätta bönen då den upphör. ”(9)

Efter ghusl är bönen och fastan åter påbjuden för kvinnan och det är tillåtet för henne att vara i moskén, göra tawaf, recitera Koranen och ha samlag. Om hon har skjutit upp dagar av ramadan måste hon ta igen dessa dagar, dock inte bönerna. Samma för­hållningsregler gäller också kvinnor med efterfödelseblödningar.

  • Om menstruations- eller efterfödelseblödningen upphör under en natt i ramadan blir fastan påbju­den för henne påföljande dag även om hon inte hinner göra ghusl innan gryningen, eftersom den omständighet som hindrade henne att fasta inte är för handen längre.

Fotnoter:
(1) Sahih al-Bukhari (228) och Sahih Muslim (333).
(2) Sahih al-Bukhari (1650) och Sahih Muslim (1211).
(3) Sahih al-Bukhari (331) och Sahih Muslim (335).
(4) Sahih al-Bukhari (331) och Sahih Muslim (890).
(5) [Koranen Sura 2 al-Baqarah, vers: 2221]
(6) Sahih Muslim (302).
(7) Sahih al-Bukhari (301).
(8) Sahih al-Bukhari (297) och Sahih Muslim (301).
(9) Sahih al-Bukhari (320).

Print Friendly, PDF & Email