De tre grunderna

Mubâda’ al-Islâm
av shaykh Mohammad ibn Sulaymân at-Tamîmiy

I Guds den Barmhärtiges den Nåderikes namn

[Fyra punkter som är obligatoriska att lära sig]

Du bör veta – och må Allâh vara barmhärtig mot dig – att det är obligatoriskt (wâdjib) för oss att lära oss följande fyra punkter:

Den första: Kunskap – och det är kunskap (och insikt – ma`rifat) om Gud, om Hans profet och om religionen Islam med bevisen för det.

Den andra: Och det är att handla i enlighet med denna kunskap.

Den tredje: Och det är att kalla till (och bjuda in till – da`wat) denna kunskap.

Den fjärde: Och det är att vara uthållig i prövningarna [som oundvikligen kommer ur arbetet med att sprida denna kunskap – eng. Övers.]

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Vid den flyende tiden!
Människan förbereder helt visst sin egen undergång utom de som tror
och leder ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen
och råder varandra [att bära motgångarna med tålamod]. (1) [Koranen, al-`Asr 103:1-3]

Ash-Shâfi`î kommenterade detta kapitel: ”Om Allâh inte sänt med till Sina skapelser någonting annat förutom detta kapitel hade det varit tillräckligt för dem.”

Al-Bukhârî sade [i sin samling av profettraditioner (ahadîth)]: Kapitlet om hur kunskap kommer före tal och handlingar.

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Så håll fast vid din kunskap om att det inte finns någont gudom förutom Gud; be Honom om förlåtelse för dina synder och [be om förlåtelse] för alla troende män och kvinnor…(2) [Koranen, Muhammad 47:19]

Således kommer kunskap först, sedan ord och handlingar.


 [Introduktion till de tre grunder som varje muslim skall kunna och handla i enlighet med] 

Du bör veta – och må Allâh vara barmhärtig mot dig – att det är obligatoriskt (wâdjib) för varje muslim, man som kvinna, att lära sig följande tre grunder och att handla i enlighet med dem.

Den första grunden: Att Gud har skapat oss, gett oss försörjning och att Han inte har lämnat oss utan vägledning. Han sände Sin budbärare till oss och vem helst som lyder honom kommer att frå träda in i Paradiset och vem helst som trotsar honom kommer att få träda in i Elden. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Vi har sänt ett sändebud till er, som skall vittna mot er, liksom Vi sände ett sändebud till Farao. Men farao satte sig upp mot sändebudet och Vi straffade honom med ett fruktansvärt straff- (3)[Koranen, al-Muzzammil 73:15-16]

Den andra grunden: Att Gud aldrig blir nöjd med att någon partner associeras med Honom i dyrkan, vare sig det är någon nära ängel eller någon profet som anfärtrotts budskap. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

All dyrkan tillkommer Gud; anropa därför ingen vid sidan av Honom! (4)[Koranen, al-Djinn 72:18]

Den tredje Grunden: Att vem helst som lyder sändebudet och vittnar om Guds enhet skall inte ta till vänner de som förnekar Gud och Hans budbärare, ens om de vore hans närmaste släkt. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Du kan inte finna sådana människor som tror på Gud och på den yttersta dagen och som samtidigt säker vänskap med dem som trotsar Gud och Hans sändebud – inte ens om det är fråga om en sådan människas egen fader eller som eller broder eller andra som står henne nära.

De verkilga troende som sätter Gud högre än sina nästase är de i vars hjärta Han ha skrivit in tron och som Han har stärkt med Sin ande, och dem skall han föra till lustgårdar, vattnade av bäckar, där skall de förbli till evig tid. Gud är nöjd med dem och de är nöjda med Honom. De är Guds trogna och Guds trogna skall det sannerligen gå väl i händer! (5)[Koranen, al-Mudjâdalah 58:22]

Du bör också veta – och må Allâh vägleda dig till lydnaden av Honom – att den rena och ursprungliga monoteistiska tron – hanîfiyat, Abrahams tro och väg, är att dyrka endast Gud och att uppriktigt ägna religonen åt Honom. Det är detta som Gud har påbjudit alla människor, och sannerligen har Han skapat dem för detta syfte. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Jag har skapat djinn och människor enbart för att de skall dyrka Mig.(6) [Koranen, adhDhâriyât 51:56]

Betydelsen av ”[att] dyrka Mig”är att ”Vittna om Min enhet.”

Tron på Gud som En (tawhîd) är det största som Gud har påbjudit och det är att särskilja Gud i dyrkan. Det största som Han har förbjudit är associationism (shirk) och det är att tillbe och sätta någonting vid Guds sida. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Tillbe Gud och sätt ingenting vad det än kan vara vid Hans sida. (7)[Koranen, an-Nisâ’ 4:36]

De tre grunderna

Om du tillfrågas om de tre grunderna som varje muslim måste förstå skall du svara:
Gudstjänaren skall känna till (och ha insikt – ma´rifat) om sin Herre, sin religion och sin profet Muhammed – må Guds frid och välsignelser vara över honom.

Den första grunden

Kunskap och insikt om Gud

Om du tillfrågas, ”Vem är din Herre?” Svara då, ”Min Herre är Allâh, Han som har gett mig och resten av skapelsen näring och försörjning med Sin välsignelse och godhet. Han är föremålet för min dyrkan och jag har ingen annan som jag dyrkar vid sidan om Honom. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Allt lov och pris tillkommer Gud, världarnas skapare och bevarare. (8)[Koranen, al-Fâtihah 1:1]

Och allt som är annat än Gud är en del av skapelsen och jag är en del av denna skapelse.

Om du tillfrågas, ”Hur har du nått fram till denna kunskap om din Herre?” Svara då:
”Genom Hans tecken och Hans skapelser.” Bland Hans tecken och skapelser är natten och dagen, solen och månen, himlarna och jorden och vad helst som lever i dem och mellan dem. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Bland Hans tecken är natten och dagen, solen och månen. Fall inte ned på ert ansikte inför solen, inte heller inför månen; fall ned i tillbedjan inför Gud som har skapat dem – om det är Honom ni vill dyrka. (9)[Koranen, Fussilat 41:37]

Er Herre är förvisso Gud som skapade himlarna och jorden under sex dagar och som därefter reste sig över tronen. Han låter natten svepa dagen i sitt mörker – den ena följer den andra i snabb följd. Sol, måne och stjärnor lyder Hans bud. Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre. (10)[Koranen, al-A´râf 7:54]

Dyrkan skall tillägnas Herren enbart. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Människor, tillbe er Herre, som har skapat er och dem som levde före er – kanske skall er Gudsfruktan fördjupas – Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte med gudar vid Guds sida, då ni vet [att Gud är utan like]. (11)[Koranen, al-Baqarah 2:21-22]

Ibn Kathîr – må Guds nåd vara över honom – sade [om versen]: Det är bara Skaparen av alla dessa saker som förtjänar att dyrkas.

Några former av dyrkan som som Gud har befallt är: Att underkasta sig Gud – islâm; tro –  îmân; och fulländandet av denna tro – ihsân; åkallan – du´â; fruktan – khawf; hopp – radjâ‘; tillit – tawakkul; hoppfullhet – raghbah; fruktan – rahbah; ödmukhet – khushû; och fruktan  – khashiyah; ånger – inâbah; bedjan – isti´ânah; tillflykt – isti´âdhah; eller bön om bistånd (och hjälp) – istighâthah; offer – dhabh; och högtidliga löften – nadhr, och andra andra former av dyrkan som är påbjudna av Gud den Upphöjde. Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Alla platser för tillbedjan tillhör Gud; anropa därför ingen vid sidan om Honom! (12)[Koranen, al-Djinn 72:18]

Följaktligen är den som utför någon av dessa till någon annan än Gud en icketroende (kâfir) polyteist (mushrik). Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Den som vid sidan om Gud åkallar en annan gudom – för vars [existens] han saknar bevis – skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå dem väl som förnekar sanningen. (13)[Koranen, al-Mu’minûn 23:117]

Åkallan:

Bevis från profettraditionen: ”Åkallan (du´â) är dyrkans (‘ibâdah) essens.”

Och beviset i Hans den Upphöjdes ord:

Er Herre säger: Be till Mig (ad´ûniy), så skall var besvara er [åkallan]. De som håller sig för goda för att tjäna Mig skall gå med böjt huvud in i helvetet.” (14)[Koranen, Ghâfir 40:60]

Fruktan – khawf:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Ni skall inte frukta dem [dvs de som är förbundna djävulen – övers.] ; frukta Mig, om ni är troende. [Koranen, Âl ‘Imrân 3:175]

Hopp – radjâ’:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Var och en som med hopp ser fram emot mötet med sin Herre skall sträva efter att leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar åt sin Herre!  (15) [Koranen, al-Kahf 18:110]

Tillit – tawakkul:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Och lita till Gud (fa tawakkalû) om ni är sanna troende! (16)[Koranen, al-Mâ’idah 5:23]

Och Hans den Upphöjdes ord:

…och den som litar på Gud (man yatawakkal) behöver inget annat stöd. (17)[Koranen, at-Talâq 65:3]

Hoppfullhet – raghbah; fruktan – rahbah; ödmukhet – khushû´:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

De tävlade om att göra gott och anropade Oss med hopp och fruktan (raghban wa rahban) och visade stor ödmjukhet (khâshi´în) och undergivenhet. (18)[Koranen, al-Anbiyâ’ 21:90]

Fruktan  – khashiyah:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

…[N]ej, frukta Mig (wa akhshûniy)! Då skall Jag ge er Min fulla välsignelse så att ni skall kunna följa den raka vägen. (19)[Koranen, al-Baqarah 2:150]

Ånger – inâbah:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Vänd åter (‘anîbû) till Gud och underkasta er Hans vilja innan straffet drabbar er och ni inte längre kan få hjälp. (20)[Koranen, az-Zumar 39:54]

Bedjan – isti´ânah:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp. (21)[Koranen, al-Fâtihah 1:5]

Och i profettraditionen (hadîth): ”Om du söker hjälp, sök då din hjälp hos Allâh.”

Tillflykt – isti´âdhah:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Säg: Jag söker skydd hos människornas Herre, människornas Konung. (22)[Koranen, an-Nâs 114:1-2]

Bön om bistånd (och hjälp – istighâthah):

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Ni bad er Herre om hjälp (tastaghîtna) och Han bönhörde er: ”Jag skall sända tusen änglar till er i led efter led som förstärkning.” (23)[Koranen, al-Anfâl 8:9]

Offer – dhabh:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Säg: ”Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre, Han som inte har någon vid Sin sida; till detta har jag kallats och jag är den förste av dem som har underkastat sig Guds vilja. (24)[Koranen, al-An’ âm 6:162-163]

Högtidliga löften – nadhr:

Och beviset för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Det är de som håller fast vid sina löften och som bävar för den Dag då skräcken skall överskugga allt. (25)[Koranen, al-Insân 76:7]

Den andra grunden

Kunskap om Islam med dess bevisning

Denna kunskap består i underkastelsen inför Gud med [kunskapen och insikten om att Gud är en, utan någon vid sin sida] tawhîd, och att hänge sig Honom med lydnad, och att göra sig fri från avgudadyrkan (shirk) och dess folk.

Denna kunskap är av tre grader:

  • 1 – Islâm – underkastelse (och lydnad inför Gud)
  • 2 – Îmân – tro (i hjärtat, tungans tal och i lemmarnas handlingar); och
  • 3 – Ihsân – fulländandet av dyrkan.

Var och en av dessa grader har pelare.

Den första graden är Islâm – underkastelse (och lydnad inför Gud) – och den har fem pelare:

  • 1 – Trosbekännelsen – ash-Shahâda: Det finns inte någon gudom [som äger rätten att dyrkas] förutom Gud och Muhammed är Guds budbärare – ash-Shahâda.
  • 2 – Att förrätta bön – as-Salâh.
  • 3 – Att betala allmosan – az-Zakât.
  • 4 – Att fasta under månaden Ramadan – as-sawm ramadân.
  • 5 – Att vallfärda till Guds heliga hus – al-Hadj [till ka’bah i Mecka].

Så beviset för trosbekännelsen är den Upphöjdes ord:

Gud själv vittnar – och så gör änglarna och de som har kunskap – att det inte finns någon annan gudom än Han, upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan Gud finns än Han, den Allsmäktige den Vise! (26)[Koranen, Âli ‘Imrân 3:18]

Innebörden av detta är att det endast är Gud som är värd dyrkan, och att negationen ”att det inte finns någon annan gudom” inbegriper ett förnekande av alltings som dyrkas vid sidan om Gud, och bekräftandet, ”än Han” bekräftar dyrkan av Gud endast utan att sätta någonting vid sidan om Honom i denna dyrkan, på samma sätt som Han inte har någon vid sin sida i sitt herradöme.Den förklaring som kommer att klargöra detta är Hans den Upphöjdes ord:

Abraham talade till sin fader och sitt folk och sade: ”Jag avsvär mig allt ansvar för er dyrkan [av falska gudomar]! Jag dyrkar ingen annan än Honom som har skapat mig, och Han skall leda mig på rätt väg!” Och dessa ord yttrade han för att de skulle bevaras bland hans efterkommande, så att de [som avviker från den rena tron] skall finna vägen tillbaka.(27) [Koranen, az-Zukhruf 43:26-28]

Säg: ”Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och att inte erkänna andra mäniskor som våra herrar och beskyddare i Guds ställe.” Och säg, om de vänder er ryggen: ”Vittan då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja.” (28)[Koranen, Âl ‘Imrân 3:64]

Och grunden för vittnesbörden om att Muhammed – över honom vare frid – är Guds budbärare fins i den Upphöjdes ord:

Ett sändebud har nu kommit till er, ur era egna led. Tanken att ni kan drabbas  av straff tynger hans sinne, alla hans omsorger gäller er. Han ömmar för de troende, full av kärlek. (29)[Koranen, at-Tawbah 9:128]

Innebörden av vittnesbörden om att Muhammed – över honom vare frid – är Guds sändebud är att man skall lyda honomi vadhelst han påbjuder; att tro på och vittna om sanningen i alltinghan har meddelat oss, och att undvika vadhelst han förbjöd och att inte dyrka Gud med annat än med det han föreskrivit.

Innebörden av bönen och allmosan; och en förklaring av Guds enhet (tawhîd) återfinns i Hans den Upphöjdes ord:

Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Gud och Gud ensam med ren och uppriktig tro liksom de som i gångna tider sökte sanningen, och att förrätta bönen och att hjälpa de behövande. Detta är den sanna, i människans natur nedlagda religionens klara och evigt giltiga påbud. (30)[Koranen, al-Bayyinah 98:5]

Och bevisen för fastan återfinns i den Upphöjdes ord:

Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för de som levde före er – kanske skall ni frukta Gud. (31)[Koranen, 2:183]

Och bevisen för vallfärden återfinns i den Upphöjdes ord:

Vallfärden till denna helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen skall veta att Gud är i Sig själv nog och inte behöver [någon eller något] i Sin skapelse. (32)[Koranen, âl ‘Imrân 3:97]

 

Den andra graden är Îmân – tro (i hjärtat, tungans tal och i lemmarnas handlingar):

Îmân består av mer än sjuttio grenar. Den högsta av dessa är att vittna om att det inte finns någon gudom förutom Gud, och den lägsta av dessa är att ta bort sådant som är skadligt från vägen. Blygsamhet är en del av trons grenar.

Trons pelare är sex: De är tron på

  • 1 – Gud
  • 2 – Hans änglar
  • 3 – Hans skrifter
  • 4 – Hans sändebud
  • 5 – Den yttersta dagen; och på
  • 6 – Det förutbestämda (qadar), vad som är gott och ont i det.

Bevisen för dessa sex pelare är Hans den Upphöjdes ord:

Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger av det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövade, till vandringsmännen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som bär lidande och oförrätt med tålamod och håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud. (33)[Koranen, al-Baqarah 2:177]

Beviset för det förutbestämda är Hans den Upphöjdes ord:

Allt har Vi skapat med rätta mått. (34)[Koranen, al-Qamar 54:49]

Den tredje graden är Ihsân – fulländandet av dyrkan.

Ihsân består av en enda pelare och det är att du dyrkar Gud som om du såg Honom; för även om du inte ser Honom så ser Han sannerligen dig.

Bevisen för detta är Hans den Upphöjdes ord:

Gud är med dem som fruktar Honom och som gör det goda och det rätta. (35)[Koranen, an-Nahl 16:128]

Och lita till den Allsmäktige, den Barmhärtige, som ser dig när du reser dig [ensam] och när du är [hos dem] och de faller ned på sina ansikten i tillbedjan. Han är den som hör allt, vet allt. (36)[Koranen, ash-Shu’arâ’ 217-220]

[O Muhammed!] Vilken fråga din uppmärksamhet än riktas mot och vilka Guds ord du än läser ur Koranen och vilket arbete ni människor än ägnar era krafter åt – är Vi vittne till allt från den stund ni griper er an med det. (37)[Koranen, Yûnus 10:61]

Beviset ur profetens – över honom vare frid – tradition är den välkända Gabrielstraditionen, som återgetts med ‘Umar – må Gud vara nöjd med honom – som källa att han sade:

Vi satt tillsammans med Guds budbärare – över honom vare frid – en dag, då en man med snövita kläder och kolsvart hår kom till oss. Inga spår av resande kunde skönjas hos honom men ingen av oss kände honom. Han kom fram och satte sig ner hos profeten – över honom vare frid – med sina knän mot hans knän och lade sina handflator på ovansidan av hans lår och så sade han: ”O Muhammed, berätta för mig om Islâm.

Så Guds budbärare – över honom vare frid – svarade: ”Islam är att du vittnar om att det inte finns någon gudom [som äger rätten att dyrkas] förutom Gud, och att Muhammed är Hans sändebud; att du förrättar bönen; att du betalar allmoseskatten; att du fastar under Ramadan, och; att du utför vallfärden till huset [Ka’ba i Mecka] om du har möjlighet att utföra den.

Han svarade: ”Du har sagt sanningen.

Vi förvånades över att han ställde en fråga och sedan sade att han (profeten) sagt sanningen. Han frågade igen: ”Berätta för mig om îmân.

Profeten svarade: ”Det är att du tror på Gud, på Hans änglar, Hans böcker, Hans budbärare, på den yttersta dagen och på det förutbestämda – det goda såväl som det onda i det.

Han svarade: ”Du har sagt sanningen.”  Och han sade: ”Berätta för mig om ihsân.

Han – över honom vare frid svarade, ”Det är att du dyrkar Gud som om du såg Honom, och även om du inte ser Honom så ser Han sannerligen dig.”

Han bad igen: ”Berätta för mig om domedagen!”

Profeten svarade: ”Den  som tillfrågas om det vet inte mer än den som frågar.”

Han sade då: ”Berätta då för mig om dess tecken.”

Profeten svarade: ”Att slavflickan föder sin egen härskarinna; och att du kommer att se barfota, oklädda och utblottade fåraherdar tävla om att bygga höga byggnader.”

Umar [fortsatte sin berättelse och] sade, ”Och så gick han sin väg och vi stannade kvar en stund. Då frågade [profeten]: O Umar, vet du vem frågeställaren var?”

Jag svarade: ”Allâh och hans profet vet bäst.”

Han – över honom vare frid sade, ”Det var Gabriel, han kom till er för att lära er er religion.” (38)(Sahîh Muslim)

Print Friendly, PDF & Email

Fotnoter   [ + ]

1. [Koranen, al-`Asr 103:1-3]
2. [Koranen, Muhammad 47:19]
3. [Koranen, al-Muzzammil 73:15-16]
4, 12. [Koranen, al-Djinn 72:18]
5. [Koranen, al-Mudjâdalah 58:22]
6. [Koranen, adhDhâriyât 51:56]
7. [Koranen, an-Nisâ’ 4:36]
8. [Koranen, al-Fâtihah 1:1]
9. [Koranen, Fussilat 41:37]
10. [Koranen, al-A´râf 7:54]
11. [Koranen, al-Baqarah 2:21-22]
13. [Koranen, al-Mu’minûn 23:117]
14. [Koranen, Ghâfir 40:60]
15. [Koranen, al-Kahf 18:110]
16. [Koranen, al-Mâ’idah 5:23]
17. [Koranen, at-Talâq 65:3]
18. [Koranen, al-Anbiyâ’ 21:90]
19. [Koranen, al-Baqarah 2:150]
20. [Koranen, az-Zumar 39:54]
21. [Koranen, al-Fâtihah 1:5]
22. [Koranen, an-Nâs 114:1-2]
23. [Koranen, al-Anfâl 8:9]
24. [Koranen, al-An’ âm 6:162-163]
25. [Koranen, al-Insân 76:7]
26. [Koranen, Âli ‘Imrân 3:18]
27. [Koranen, az-Zukhruf 43:26-28]
28. [Koranen, Âl ‘Imrân 3:64]
29. [Koranen, at-Tawbah 9:128]
30. [Koranen, al-Bayyinah 98:5]
31. [Koranen, 2:183]
32. [Koranen, âl ‘Imrân 3:97]
33. [Koranen, al-Baqarah 2:177]
34. [Koranen, al-Qamar 54:49]
35. [Koranen, an-Nahl 16:128]
36. [Koranen, ash-Shu’arâ’ 217-220]
37. [Koranen, Yûnus 10:61]
38. (Sahîh Muslim)