Skillnaden mellan Islâm och Imân

Utdrag ur shaykh ul-islâm Ibn Taymiyyahs
Kitâb al-Imân

Översättarens inledning

Översättningen har gjorts från arabiska och engelska. De tre utgåvor jag använt mig av skiljer sig på flera sätt. Den engelska har i sin tur utgått ifrån hela åtta olika arabiska utgåvor. Huruvida detta är bra eller dåligt kan diskuteras, men ett problem som uppstår med flera olika källtexter är att de skiljer sig åt och man måste göra ett val vilken man skall gå efter vid varje skillnad.

De andra två utgåvorna är på arabiska och utgivna av Dâr al-Hadîth och al-Maktab al-Islâmî. Båda har kortfattade kommentarer kring de återgivna profettraditionerna om deras autenticitet och källor.

Dessa kommentarer är naturligtvis överkurs för de flesta, inklusive mig själv, därför har jag utelämnat flera av dessa då de inte hjälper texten i sig och kan dra läsarens uppmärksamhet bort från texten.

Där kommentarerna skiljer sig åt har jag enligt råd från mer kunniga bröder valt att föredra de från al-Maktab al-Islâmîs utgåva vilka är gjorda av shaykh Nasîr ud-Dîn al-Albânî.

Samtidigt har den ena utgåvan utelämnat en del passager i texten som den andra har med och tvärtom. Men i huvudsak har jag utgått ifrån Dâr al-Hadîths utgåva och lagt till de passager som man utlämnat där.

Det kan förekomma fel i den översatta texten, och dessa är i såfall helt och hållet mina. Och allt rätt och gott som kommer ur denna översatta text är helt och hållet Guds, den upphöjdes, förtjänst.

Texten: Skillnaden mellan islâm och îmân

Prisad vare Gud, vi söker vår hjälp och förlåtelse från Honom. Vi säker skydd hos Honom från det onda i våra själar och i våra dåliga handlingar. Den som Gud vägleder till den raka vägen kommer aldrig att gå vilse, och den som går vilse kommer aldrig att finna den rätta vägen. Vi vittnar om att det inte finns någon gudom förutom Gud, det finns ingen vid Hans sida och vi vittnar om att Muhammed är Hans tjänare och sändebud.

Ni bör veta att imân [dvs tro] och islam formar tillsammans religionen till sin helhet. Dock har det varit mycket diskussion, dispyter och förvirring bland människor om essensen av imân och islam, och många bokvolymer har skrivits om detta. Dispyten kring detta ämne emanerar från den tid som kharidjiterna framträdde ur andra sekter.

Vi säger: profeten skiljde mellan innebörden av al-islâm, innebörden av al-îmân och innebörden av al-ihsân i Gabriels – över honom vare frid – tradition (hadîth) då han sade: ”Islam är att vittna om att det inte finns någon gudom (ilâh) förutom Gud (Allâh) och att Muhammad är Hans sändebud, att förätta bönen, att betala allmosan (zakâh), att fasta under månaden Ramadân och att vallfärda till huset [dvs Ka‘bah i Mecka] om man har medlen till det.”

Och han sade vidare: ”al-Îmân är att tro på Gud och Hans änglar, Hans böcker och sändebud, och på domedagen och att tro på ödet (al-qadr) – det goda såväl som det onda i det.” (1)Gabrielstraditionen – över honom vare frid – om islam, imân och ihsân har samlats av Muslim i hans Sahîh (Del 1, K. al-îmân, 1); Abû Dâwud (del 3, 4695); at-Tirmidhî (del 5, 2610) och; Ibn Mâdjah (del 1, 63). [Taymiyyah 1997:5] Enligt sh. Al-Albânî är denna profettradition (hadîth) autentisk (sahîh), se Sahîh al-Djâmi‘ as-Saghîr 2775, 2797. [Taymiyyah 1996:7].

Skillnaden mellan islâm och îmân som nämns i Umars [återberättande av denna]  hadîth är nedtecknat enbart av Muslim. (2)Muslim, Abu al-Husayn (202-261 E H) var en av de mest välkända samlarna av profettraditioner (ahadîth). Hans samling Sahîh Muslim, är förmodligen den mest berömda samlingen efter Sahîh al-Bukhârî. [Taymiyyah 1999:19]

I Abû Hurayras [återberättande av denna] hadîth, som återges av både al-Bukhârî och Muslim sägs det att ängeln Gabriel kom till honom [profeten] i formen av en beduin från öknen [insân ’a‘râbî] och frågade honom, och i ‘Umars hadîth kom han som en arab från öknen.

På samma sätt förklarade han [profeten] islâm i den berömda traditionen från Ibn ‘Umar. Han sade: ”Islam bygger på fem [pelare]: vittnandet om att det inte finns någon gudom (ilâh) förutom Gud (Allâh) och att Muhammad är Hans sändebud, att förätta bönen, att betala allmosan (zakâh), att vallfärda till huset [dvs Ka‘bah i Mecka] om man har medlen till det och att fasta under Ramadân(3)Denna profettradition (hadîth) återfinns i al-Bukhârîs och Muslims samlingar – övers. anm. Enligt sh. Al-Albânî är denna profettradition (hadîth) autentisk (sahîh), se Sahîh al-Djâmi‘ as-Saghîr, 6840. [Taymiyyah 1996:8].

Religionens tre nivåer

 

Och Gabrielstraditionen visar att al-islâm som bygger på fem [pelare] är den essentiella islam [al-islâm nafsahu]. Med andra ord anses al-islâm vara den struktur på vilken de fem pelarna bygger. Men profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – har antytt att religonen har tre nivåer (daradjât). Den högsta av dem är ihsân, den mittersta av dem är imân och sedan följer islâm.

Således är varje muslim troende (mu’min) och varje troende är muslim, men inte alla troende (mu’min) är muhsin och inte heller är varje muslim troende (mu’min), så som det inshâ’Allâh kommer att utvisas i återstående profettraditioner (ahâdîth). Så som profettraditionen (hadîth) som Hamad bin Zayd återberättade från Ayub genom Abî Qalâbat från en man från Ahl ul-Shâm från sin far från profeten – över honom vare frid – som sade till honom:

”Underkasta dig islam och du kommer att finna frid!”

”Vad är islam?” frågade mannen;

”Islam är att underkasta ditt hjärta inför Gud och att skydda muslimerna från din tunga och dina händer.”

”Vilken är den bästa islam?” frågade mannen;

”al-îmân” svarade profeten;

mannen frågade: ”Vad är al-îmân?”

Profeten svarade: ”Att tro på Gud och Hans änglar, på Hans böcker och på Hans sändebud och på återuppståndelse efter döden.”

”Vilket är den bästa al-îmân?” frågade mannen,

profeten svarade: ”Övergivandet (hidjrah)!”

mannen frågade då: ”Vilket är det bästa övergivandet?”

Djihâd” svarade profeten.

”Vad är djihâd” frågade mannen.

Profeten svarade: ”Att bekämpa de icketroende (al-kuffâr) då ni stöter på dem utan att vara illojala (4)Al-Ghulûl [det ord som ovan översatts med ”illojal”] med bokstaven ghayn tillsammans med lâm har betydelsen av illojalitet i krigsbyte och att stjäla från det innan det delats upp och allt från trolöshet i fördolda ting är ghulla. [Taymiyyah 1997:] eller fega.”

Därefter sade Guds sändebud – över honom vare Guds frid och välsignelser: ”Två handlingar är de bästa av handlingar, eller handlingar av lika värde – han sade detta tre gånger – vallfärden (hajj) eller den lilla vallfärden (’umrah). [återberättat av Ahmad och Muhammad bin Nasr] al-Marwazî].

Och därför nämner [profeten] dessa fyra grader i sitt uttalande:

Muslimen är en som skyddar andra muslimer från sin tunga och sina händer, och en troende (mu’min) är en som människor anförtror sina liv och sina tillgångar till och en muhâdjir är en som överger det onda, och en mudjâhid är en som strävar för Gud. (5)Återberättat av Ahmad i sin helhet med Fudâla som källa med en autentisk (sahîh) berättarkedja (sanad) [Musnad al-imâm Ahmad, 23951]. [Taymiyyah 1996:9]

Och detta är från profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – ur traditionen med ‘Abd Allâh bin ‘Umar och Fudâlah bin ‘Ubayd och andra som källa med en god [djayid] berättarkedja (isnâd). Den återfins i Sunan och en del av den återges i de två Sahîh(6)Se Fath al-Bârî (1/10), Sahîh Muslim (del 1, al-îmân 64, 65),  Sunan Abî Dâwud (3/2481), at-Tirmidhî (5/2627), an-Nisâ’i (8, s.105), ad-Darâmî (Riqâ’iq 4/8), och Ahmad (2, s.163) [Taymiyyah 1997:9] Och det styrks i andra återberättelsen:

Muslimen är den som skyddar andra muslimer från sin tunga och sina händer, och den troende (mu’min) är den till vilken andra amänniskor anförtror sin aliv och tillhörigheter.

Det är välkänt att den som anförtros liv och tillhörigheter skyddar muslimerna från sin tunga och sina händer, och om han inte hade skyddat dem från det skulle de inte ha litat på honom.

Något liknande har berättats i en profettradition (hadîth) med ‘Ubayd ibn ‘Umar som källa genom ‘Amr bin ‘Absah.

Betydelsen av den troende (al-mu’min), muslimen (al-muslim) och den som överger (al-muhâdjir)

Och i traditionen från ‘Abd Allâh bin ‘Ubayd bin ‘Umayr med sin far som källa som berättade från sin far att han sade till Guds budbärare – må Guds frid och välsignelser vara över honom:

”Vad är islam?

Profeten svarade, ”Att ge mat och att säga goda ord”

Han frågade då, ”Vad är tro (îmân)?”

Profeten svarade, ”Tolerans och tålamod.”

Han frågade, ”vem är den bäste av muslimerna?”

Profeten svarade, ”Den som skyddar muslimerna från sin tunga och sina händer.”

Han frågade, ”Vem av de troende (mu’minûn) har den bästa tron (îmân)?

Profeten svarade, ”Den med bäst karaktär.”

Han frågade då, ”Vilken är den bästa försakelsen (hidjrah)?”

Profeten svarade, ”Att försaka det som Gud förbjuder.”

Han frågade, ”Vilken är den bästa bönen (salâh)?”

Profeten svarade, ”En lång tyst bön i vilken man är helt hängiven Gud (tûl ul-qunût)”

Han frågade, ”Vilken allmosa (sadaqah) är den bästa?”

Profeten svarade, ”Den fattiges ansträngningar (djahdu muqill) [för att betala den lagstiftade allmosan. (7)denna mening är översatt i parafras med den engelska mer förklarande översättningen av frasen djahdu muqill: When a man who posess little property can afford to give in payment the poor rate as required by law. [Taymiyyah, 1999:22]. Det kan vara värt att anmärka att om man inte har råd att betala allmosan är man snarare berättigad att ta emot allmosan som fördelas av den islamiska staten. – övers anm.

Han frågade, ”Vilken är den bästa (djihâd)?”

Profeten svarade, ”Att sträva [för Gud] med dina tillhörigheter och ditt liv, tills din häst blir skadad och ditt blod blir spillt.”

Han frågade, ”Vilken tid är den bästa?”

Profeten svarade, ”Den sista delen av natten.” (8)Musnad Ahmad (3/385); Sunan an-Nasâ’i (5/58) och ad-Dâramî (1/331). [Taymiyyah 1996:9. 1997:9]

Det är känt att alla dessa nivåer är till var del ovanför den andre. Således är det oundvikligen så att den som försakar (al-muhâdjir) är troende (mu’min), på samma sätt som den som strävar för Gud (al-mudjâhid). Om detta sade [profeten], ”Tro (al-îmân) är tolerans och tålamod.” och han sade om islam, ”Att ge mat och att använda goda ord.”

Och det första [dvs tro, (îmân)] förutsätter det andra [dvs islam] men inte det omvända.

Sannerligen är toleransen och tålamodet i [den troendes, mu’min] karaktär i motsats till en muslims. Ibland kan en muslim låtsas bete sig som en troende (mu’min), medan hans verkliga beteende inte alls är tolerant och tålmodigt. Profeten sade också, ”Den bästa muslimen är den från vars händer och tunga muslimerna är skyddade.” Och han tillade, ”den bästa av de troende (al-mu’minûn) är den med den bästa moralen.” Det är väl känt att den senare [dvs islam] implikerar den senare [dvs tron, (al-îmân)] för om man har god moral så är andra muslimer skyddade från ens händer och tunga.


Källor:
Ibn Taymiyyah, Kitab al-Iman, Iman Publishing House, Bloominton, Indiana 1999
Ibn Taymiyyah, al-Îmân[kharadja al-hâdîthahu Muhammad Nâsir ad-Dîn al-Albânî], al-Maktab al-Islâmî, 1996
Ibn Taymiyyah, al-Îmân, Dâr al-Hadîth 1997


Print Friendly, PDF & Email

Fotnoter   [ + ]

1. Gabrielstraditionen – över honom vare frid – om islam, imân och ihsân har samlats av Muslim i hans Sahîh (Del 1, K. al-îmân, 1); Abû Dâwud (del 3, 4695); at-Tirmidhî (del 5, 2610) och; Ibn Mâdjah (del 1, 63). [Taymiyyah 1997:5] Enligt sh. Al-Albânî är denna profettradition (hadîth) autentisk (sahîh), se Sahîh al-Djâmi‘ as-Saghîr 2775, 2797. [Taymiyyah 1996:7].
2. Muslim, Abu al-Husayn (202-261 E H) var en av de mest välkända samlarna av profettraditioner (ahadîth). Hans samling Sahîh Muslim, är förmodligen den mest berömda samlingen efter Sahîh al-Bukhârî. [Taymiyyah 1999:19]
3. Denna profettradition (hadîth) återfinns i al-Bukhârîs och Muslims samlingar – övers. anm. Enligt sh. Al-Albânî är denna profettradition (hadîth) autentisk (sahîh), se Sahîh al-Djâmi‘ as-Saghîr, 6840. [Taymiyyah 1996:8].
4. Al-Ghulûl [det ord som ovan översatts med ”illojal”] med bokstaven ghayn tillsammans med lâm har betydelsen av illojalitet i krigsbyte och att stjäla från det innan det delats upp och allt från trolöshet i fördolda ting är ghulla. [Taymiyyah 1997:]
5. Återberättat av Ahmad i sin helhet med Fudâla som källa med en autentisk (sahîh) berättarkedja (sanad) [Musnad al-imâm Ahmad, 23951]. [Taymiyyah 1996:9]
6. Se Fath al-Bârî (1/10), Sahîh Muslim (del 1, al-îmân 64, 65),  Sunan Abî Dâwud (3/2481), at-Tirmidhî (5/2627), an-Nisâ’i (8, s.105), ad-Darâmî (Riqâ’iq 4/8), och Ahmad (2, s.163) [Taymiyyah 1997:9]
7. denna mening är översatt i parafras med den engelska mer förklarande översättningen av frasen djahdu muqill: When a man who posess little property can afford to give in payment the poor rate as required by law. [Taymiyyah, 1999:22]. Det kan vara värt att anmärka att om man inte har råd att betala allmosan är man snarare berättigad att ta emot allmosan som fördelas av den islamiska staten. – övers anm.
8. Musnad Ahmad (3/385); Sunan an-Nasâ’i (5/58) och ad-Dâramî (1/331). [Taymiyyah 1996:9. 1997:9]