al-Baqarah verserna 1-5

 

-en grundläggande exeges av Koranens andra kapitel

Från Abdullâh Sulaymâns Zubdah ut-Tafsîr,

1. Alif lâm mîm 2. Detta är skriften – härom råder inget tvivel – en vägledning för dem som fruktar Gud och har Honom ständigt för ögonen 3. de som tror på det osedda, dem som förättar bönen och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning 4 .och dem som tror på det som har uppenbarats för dig och på det som har uppenbarats före din tid och som har förvissningen om att det eviga livet väntar 5. Det är dem som följer Guds vägledning – dem skall det gå väl i händer. [Inledning] Man säger att detta är det första kapitlet som uppenbarades i Medina. Muslim, Tirmidhî och Ahmad har nedtecknat, med an-Nawâs bin Sam’a som källa att han sade: ”Jag hörde Guds budbärare – må Guds frid och välsignelser vara över honom – säga: ‘[på domedagen] kommer Koranen och dess folk, [de] som brukade handla i enlighet med den att föras fram med kapitlen al-Baqarah och Âl Imrân framför sig.‘” Och han fortsatte: ”Och Guds budbärare – må Guds frid och välsignelser vara över honom – ställde upp tre liknelser för de två [kapitlen] som jag aldrig skulle komma att glömma efter det. Han [profeten] sade: ‘De två [kapitlen] är som två moln eller baldakiner eller så är de som två mörka skuggor eller så är de som två flockar med fåglar på rad som pläderar för sitt folk.‘” Muslim och at-Tirmidhî återberättar med Abî Hurayrah som källa att Guds budbärare – må Guds frid och välsignelser vara över honom – sade: ”Gör inte era hus till gravar. Sannerligen flyr satan från det hus i vilket sura al-Baqarah reciteras.Alif Lâm Mîm [Alif Lâm Mîm] Al-Qurtubî sade i sin exeges (tafsîr) av Koranen: ”Bokstäverna i början av kapitlet är Guds hemlighet i Koranen.” Han sade vidare, ”En grupp av de stora lärde menar dock att vi tycker om att tala om dem och det som är till nytta i dem och om de goda kvaliteer som kan härledas ur dem. Om dem finns det olika tolkingar. En av dessa är att de visar på alfabetets bokstäver. Allâh har lärt araberna dem då Han utmanat dem med Koranen[1] vilken Han gjort av de bokstäver som bygger upp deras ord. [Denna utmaning] är något som de aldrig kan ta sig an och är ett större bevis mot dem, utan att man lämnat deras ord.

2

Detta är skriften härom råder inget tvivel [Detta är skriften] Det är denna Koran [på en upphöjd nivå [2] ]. [härom råder inget tvivel] Det vill säga att inget tvivel får finnas om att den är från Allâh den upphöjde [en vägledning för dem som fruktar Gud] Vägledning, al-hudâ: Det är är vägledning som leder fram till det man begär. Ibn ‘Abbâs säger om Hans ord (dvs en vägledning för dem som fruktar Gud): ”Det är de som fruktar Straffet från Gud [som blir konsekvensen av] att lämna det som de känner av vägledningen, och de som hoppas på Guds nåd genom tron på det som har kommit från Honom.
Abî Hurayrah berättade att en man frågade honom: ”Vad är Gudfruktan, taqwâ?” Han svarade: ”Har du stöttt på någon väg med törnen?” ”Ja” svarade mannen. Han [Abî Hurayrah] sade: ”Och vad gjorde du då” Mannen svarade: ”Då jag såg törnet vände jag mig bort från dem för det är möjligt att jag skulle ha stungit mig på det.” Han [Abî Hurayrah] sade: ”Det där är Gudfruktan, taqwâ.”

3

De som tror på det osedda [De som tror på det osedda] Tro, imân, i klassisk arabiska betyder tasdîq.[3] Det osedda, al-Ghayb, är allt det som profeten – må Guds frid och välsignelser vara över honom – berättat, [det är alltså] något som man inte vägleds till genom sitt förnuft, ‘aql, om tecknen på domedagen, gravens straff, återuppståndelsen, an-nashr, och samlandet, al-hashr, på domedagen, på as-sirât, dvs bron över helveteselden, på vägande, al-mîzân, och på paradiset och på elden. I Muslims hadîth-samling, återges med ‘Umar (ra) som källa att profeten – må Guds frid och välsignelser vara över honom – sade:
Tro, Imân, är att tro på Allâh och Hans änglar, Hans böcker och Hans sändebud, på domedagen, och att tro på det förutbestämda, al-qadr – det goda såväl som det onda i det.”
[Sahîh Muslim] dem som förättar bönen [dem som förättar bönen] Att förätta bönen, as-salâh, med dess obligatoriska pelare, arkân, och dess olika sunnah, och att utföra dem vid deras bestämda tider. Ibn ‘Abbâs sade om ”och som förättar bönen”: ”[att det syftar på] de fem bönerna” och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning [och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning] Han sade: [det är] skatten på ens egendom [zakâh amwâl]. Ibn Djarîr menar att versen är allmän om zakâh och gåvor [an-nafaqât], och han har rätt. Andra skiljer mellan gåvor till släktingar och till andra än dem, och mellan obligatorisk och frivillig zakâh.

4

och dem som tror på det som har uppenbarats för dig och på det som har uppenbarats före din tid [och dem som tror på det som har uppenbarats för dig och på det som har uppenbarats före din tid] Dvs att de samtycker till det av det [i uppenbarelserna] som kommit från Gud, som kommit före dig från budbärarna, inte gör någon åtskillnad mellan dem, och att inte avvisa det som de fört fram från sin Herre. och som har förvissningen om att det eviga livet väntar [och som har förvissningen om att det eviga livet väntar] Att de är säkra på uppresandet och återuppståndelsen, och annat som hör till det efterkommande, al-âkhirah, utan att hysa några tvivel, och att de tror på uppresandet[4], på återuppståndelsen, al-qiyâmah, på Paradiset och på Elden, på räkenskapen, al-hisâb, och på vägandet, al-mîzân. Det vill säga att det inte här är de som håller fast vid att de tror på det som kommit före profeten men som inte tror på det som kommit till honom.

5

Det är dem som följer Guds vägledning [Det är dem som följer Guds vägledning] Det vill säga att sannerligen är tillståndet hos dem som sluter upp tillsammans mellan Gudfruktan, taqwâ, tro på det osedda, al-ghayb, och utförandet av de religiösa plikterna, att de följer ett bevis och någonting sunt – ett ljus från sin Herre. De gör det rätta med hjälp av det rätta som Gud gett dem och Han skänker dem framgång. dem skall det gå väl i händer [dem skall det gå väl i händer] Dvs de som når varaktig framgång, som de sökt hos Gud med sina handlingar och sin tro på Gud och på Hans böcker och sändebud.

*

Fotnoter: [1] Dvs den utmaning som består i att trots att Koranen är uppbyggd av deras egna ord och bokstäver kan de aldrig åstadkomma någonting som liknar den – övers anm. [2] Dvs på en upphöjd nivå över alla andra böcker – övers anm. [3] Ung. tro, medgivande och bekräftande – övers anm. [4] Översättningen av ordet al-ba’ath blir något fri, då al-ba’ath och det efterföljande an-nashr på svenska blir synonyma med varandra. Översättaren avstår dock från försöken att förklara skillnaden mellan de två ordens innebörder. Och Gud vet bäst. Källor: al-‘Ishqâr, Muhammad Sulaymân ‘Abd Allâh, Zubdah ul-Tafsîr, Dâr al-Nafâ’is 2002 Koranverser enligt, Bernström, Muhammed Knut, Koranens Budskap, Proprius Sthlm 1998, vissa modifikationer i översättning har dock gjorts.
Print Friendly, PDF & Email